ettpaeron

Min benägenhet för att råka ut för lite små-underliga natthändelser vägrar att avta. Inom loppet av 24 timmar har jag nu råkat ut för två händelser värda att nämnas, varav den ena är särskilt fantastisk.

Den första händelsen utspelade sig i måndags kväll när jag var ute och kvällspromenerade med en kamrat. Vi vandrade likt tvättäkta fingångare längsmed vattnet på Södermalm när vi plötsligt närmade oss två män som i en stunds kärleksrus till varandra satt och gungade som besatta i en hammock. Allt eftersom vi närmade oss stärktes intrycket av att dessa två herrar var påverkade av någon mindre laglig substans. Dessa misstankar förstärktes till den nivå att de nästan bekräftades i den stund då vi passerade den extremt gungande hammocken. Då hördes nämligen en röst från en av killarna. Han lät lite som en blandning mellan en extremt hes Claire Wikholm och en fotbollshuligan när han formade frågan:

- HAR NI KNARK?!

Vi beklagade vår avsaknad av detta och vandrade vidare, bara för att i flykten höra hur han frågade ett par som vandrade i motsatt riktning om de hade tillgång till "speed". Det var helt enkelt en fin stund med två karlar som var väldigt, väldigt sugna på knark där de satt i sin fina hammock.

Den något mer intressanta händelsen utspelade sig alldeles nyligen. Jag hade precis dragit i mig en pre workout-dryck som gjorde att adrenalinet pumpade, och jag skulle just till att bege mig till gymmet när jag insåg att ett problem hade uppstått. Min nyckel var borta. Efter en stunds hysteriskt letande och frustrerat funderande insåg jag att min promenadkamrat måste ha knyckt nyckeln kvällen innan. Typiskt...

I normala fall vore ju detta inget problem, det är bara att inte låsa dörren, men bor man där jag bor så är det ett helvete. Mannen eller kvinnan som bestämde hur huset skulle byggas hade nämligen en oerhörd kärlek till dörrar. Därav behöver jag för att komma in i min lägenhet passera genom en port, en helt meningslös dörr som leder till en korridor där ingenting finns eller får finnas, och slutligen min egen ytterdörr. De två förstnämnda dörrarna går automatiskt i lås så fort man slår igen dem, så har jag ingen nyckel kan jag aldrig lämna lägenheten utan att bli utelåst.

Efter en liten internet-jakt fick jag tag i nyckelknyckaren som erkände sitt brott, men påpekade omöjligheten i att åka hem till mig klockan 01:00 på natten för att lämna nyckeln. Adrenalinet och en viss aggression gjorde att jag helt enkelt var tvungen att träna ändå. Frågan var bara hur fan detta skulle gå till när jag inte kunde gå ut genom dörren. Lösningen blev tämligen spännande, då nyckelknyckaren gav mig idén att klättra ut genom fönstret.

Jag var inte helt nöjd med idén. Att klättra ut från mitt fönster är visserligen möjligt, det finns en rabatt ungefär en meter ned. Problemet är att om jag råkar trampa en decimeter snett så faller jag istället fritt i sju meter. Efter en stunds övervägande bestämde jag mig till slut för att det var värt risken. Jag klättrade helt enkelt ut genom fönstret och försvann till gymmet. Det gick faktiskt ganska smärtfritt.

När jag väl skulle hem blev jag en aning mer nervös. Att klättra ut ur sitt egen fönster är en sak, men nu handlade det ju för den oinsatte om en man som såg ut att göra inbrott. Att han gjorde inbrott i sin egen lägenhet kan ju ingen förbipasserande veta om. Att det dessutom ligger en polisstation ungefär 200 meter från min lägenhet minskade ju inte direkt risken för att åka fast heller. Lyckligtvis så klarade jag av att snabbt ta mig in i min egen lägenhet utan att bli upptäck. I morgon ska jag göra allt jag kan för att få tag på min jävla nyckel. Jag har ingen lust att göra inbrott hos mig själv igen!