ettpaeron

Först och främst så börjar jag väl lite klichéaktigt med att be om ursäkt för min rådande bloggtorka. Jag har helt enkelt absolut ingenting att skriva om. Därför får jag krysta fram detta inlägg genom att berätta om en kort men irriterande episod som utspelade sig innan jag skadade benet och blev halt som en enbent dåre.

Den 8 juni fyllde min kompis idiot-Micke år. Detta firades med att halva min bekantskapskrets tvingade mig att följa med ut på krogen, vilket ni alla vid det här laget bör veta att jag hatar. Det är en hemsk syssla som på många sätt är värre än, eller åtminstone likvärdig med, döden. Vilket ställe vi hamnade på, det har jag ingen aning om, men i mina ögon så är alla ställen mer eller mindre likadana så namnet är tämligen oviktigt i sammanhanget. Denna gång lyckades jag i alla fall undvika att få alkoholhaltiga drycker i strupen.

Det fanns faktiskt en fördel med denna plats där alla andra människor intog alkohol som om det vore livsnödvändigt, och det var att man kunde stå utomhus och "chilla". Lyckligtvis innebar det att den skränigt höga skitmusiken nästan blev ett uthärdligt inslag i den annars mycket otrevliga stämningen som rådde. Det fanns även en sak till som borde ha varit en fördel, men som snabbt visade sig vara det rakt motsatta.

Efter att jag poserat som en grekisk gud i ungefär 30 minuter framkom det nämligen att även den andra halvan av min bekantskapskrets befann sig på platsen. De första sekunderna så var det ett trevligt återseende med Lill-Erik, Jibberman-Jeppe och de övriga småpojkarna jag känt sedan den glada barndomen, men snart blev allt så mycket sämre.

Jag nämnde ovan att jag inte drack alkohol, vilket fick som följd att jag vid denna tid stod och smuttade på en lätt avslagen Ramlösa. Jag var till en början väldigt nöjd med valet av dricka, mycket på grund av att jag nu lättare kunde undvika att bli tacklad så kraftfullt att hela innehållet från mitt dryckesfyllda glas skulle omplaceras till mina kläder. Men, i samma sekund som Jibberman-Jeppe närmade sig mig okullkastades min tidigare så felfria teori, ty det tog inte många sekunder innan Jibbermannen hade slängt ut hela sin öl över alla mina klädesplagg.

Så kom det sig att jag hela resterande årslånga timmar av kvällen fick lukta varm öl och känna det där ohyggligt obehagliga kladdet mot huden. Jag trodde verkligen att jag skulle slippa detta hemska straff när jag på ett nästan änglalikt sätt hade avstått djävulsdricka hela kvällen, men tji fick jag. Istället så skickade djävulen fram ett av sina sändebud, förklädd till en barndomsvän. Fy fa-an så jag hatar att besöka nattklubbar...