ettpaeron

Efter att jag kikade på den andra, och ofantligt dåliga, deltävlingen i melodifestivalen så har jag inte orkat följa det mer. Uselheten har varit för mycket helt enkelt. Men så råkade jag idag plötsligt surfa in på youtube där jag av misstag klickade mig in på Army of Lovers bidrag. Det önskar jag verkligen att jag inte skulle ha gjort.



Fruktansvärt dåligt vore i det här fallet melleniets kanske största underdrift. Den här låten, ja faktiskt hela framförandet, är bland det absolut mest värdelösa jag någonsin har sett i hela mitt liv. Det påminner mer än någonting annat om en totalt misslyckad erotikshow till tonerna av dövas musik.

Det börjar med att den evigt shortsbeklädde Alexander Bard visar att han är en vit man, och av den anledningen en usel dansare. Han påbörjar direkt någon obegriplig robotdans som ser för hemsk ut, och han har av någon konstig anledning hängt en gitarr på sig. Den är bara där som utsmyckning eftersom han inte spelar på den. Jean Pierre Barda i sin tur har satsat på att klä av sig så mycket som möjligt, förutom på axlarna. Därför ser han ut som en gorilla som talar franska.

Bard fortsätter sin helt horribla sopdans med några maximalt stela höftsvängar, innan gruppens riktiga frontfigur, Camilla Henemark, hamnar i bild. Hennes storhetsvansinne vet kanske som bekant inga gränser. Snart börjar hon mima både tydligt och sjukt dåligt. Läpprörelserna är totalt osynkroniserade med sången, och det ser bara fullständigt hopplöst ut.

Samtidigt som titelorden "rockin' the ride" upprepas i tid och otid smittas scenens samtliga deltagare av Bards misslyckade dansmoves. De stackars avklädda bakgrundsdansarna måste över allt annat önska att de var någon annanstans. Man tror att botten är nådd, men så plötsligt samlas de tre huvudfigurerna i närbild samtidigt, och allt blir så mycket värre. Det bedrövliga mimandet fortsätter, men förgylls nu ytterligare av att Bard gör massa småperversa handrörelser.

Och såhär fortsätter det. Storhetsvansinnet Henemark sitter på sin tron medan Barda och Bard dansar dåligt i periferin. Bard imponerar mest, eftersom han i sina försök att vara sexig förvandlas till den mest motbjudande människan i världshistorien. Det varken sjungs eller spelas några instrument. Hela bidraget verkar vara gjort för att driva alla som tittar till vansinne.

Men så plötsligt händer någonting oväntat. Henemarks tron flyttar på sig, och plötsligt får vi se en skymt av den kvinna som faktiskt sjunger låten. Och vem står där, om inte min gamla lärarvikarie Britta Bergström. Hon har en sångröst gjord för att sångcoacha änglar, men tvingas alltså stå i bakgrunden för denna icke-erotiska erotikshow.

Ännu mer dåligt mimande, usel dans och så en gaykyss senare så är låten äntligen slut. Bard och Barda kastar sig helt utmattade till marken där de pustar och frustar likt en känd sagofigur. Av ingen vettig anledning alls så jublar publiken åt de tre frontfigurerna som just presterat något av det sämsta man har skådat. Någonstans i bakgrunden kan jag tänka mig att den fantastiska Britta Bergström går av scenen, nöjd med att hon återigen sjungit fläckfritt, men missnöjd med att hon tvingats delta i ett bidrag som detta. Fy fa-an så dåligt...