Definitionen av en hjälte
Vad är egentligen en hjälte? Jag tror att varje människa i världen kan bilda sin egen definition av vad en hjälte är, men det betyder inte att vem som helst kan bli en hjälte för det. I media har ordet hjälte fått en alltmer snedvriden bild i och med sensationsjournalistikens ökade marknadsandel. Det har blivit en benämning som tilldelas var och varannan människa som gjort någonting gott. En god gärning räcker mer än nog för att läsarkåta journalister ska slänga ur sig begreppet hjälte, trots att det är helt oförtjänt.
Min definition av en heroism och hjältemod är något grumlig skall sägas. Det är inte någonting som man med perfektion kan sätta ord på, men jag har i alla fall ett kriterium som måste uppnås för att hjältestatusen ska vara acceptabel. En hjälte ska på ett eller annat sätt offra sig själv för att främja andra. Eftersom detta inte uppnås av speciellt många människor som hjälteförklarats i exempelvis Aftonbladet så började jag för några år sedan fundera på vilka som verkligen är hjältar.
Jag antar att vissa människor tycker att exempelvis soldater som slåss för sitt land är hjältar, men bångstyrig som jag är så håller jag inte med. En soldat slåss endast för att han måste, eller för att skydda sitt land, han gör det inte av fri vilja med målet att förbättra livet för andra. Han dödar ju dessutom, vilket aldrig är en hjältemodig handling. Jag spenderade hundratals timmar med att fundera ut vem som verkligen är en hjälte, men så plötsligt en dag slog det mig. Arne Weise, han är en riktig hjälte. I trettio år offrade han sin egen julafton för att kunna glädja andra. Är inte det en hjältes aktion, ja då finns det inga hjältar alls.
För mig är Arne Weise verkligen en hjälte. Hans vänlighet och godhet vet inga som helst gränser, och hans fantastiska förmåga att glädja andra är beundransvärd. Som en hyllning till min alldeles egen favorithjälte så brukade jag i min ungdoms dagar ha en bild på Arne Weise över sängen. Efter att jag flyttade försvann tyvärr bilden, men jag hoppas att den en dag dyker upp igen. Jag sov alltid bättre när jag visste att tidernas största hjälte vakade över mig. När Arne Weise dör så hoppas jag att han blir en Gud. Då skulle vi aldrig behöva frukta någonting igen!
Min definition av en heroism och hjältemod är något grumlig skall sägas. Det är inte någonting som man med perfektion kan sätta ord på, men jag har i alla fall ett kriterium som måste uppnås för att hjältestatusen ska vara acceptabel. En hjälte ska på ett eller annat sätt offra sig själv för att främja andra. Eftersom detta inte uppnås av speciellt många människor som hjälteförklarats i exempelvis Aftonbladet så började jag för några år sedan fundera på vilka som verkligen är hjältar.
Jag antar att vissa människor tycker att exempelvis soldater som slåss för sitt land är hjältar, men bångstyrig som jag är så håller jag inte med. En soldat slåss endast för att han måste, eller för att skydda sitt land, han gör det inte av fri vilja med målet att förbättra livet för andra. Han dödar ju dessutom, vilket aldrig är en hjältemodig handling. Jag spenderade hundratals timmar med att fundera ut vem som verkligen är en hjälte, men så plötsligt en dag slog det mig. Arne Weise, han är en riktig hjälte. I trettio år offrade han sin egen julafton för att kunna glädja andra. Är inte det en hjältes aktion, ja då finns det inga hjältar alls.
För mig är Arne Weise verkligen en hjälte. Hans vänlighet och godhet vet inga som helst gränser, och hans fantastiska förmåga att glädja andra är beundransvärd. Som en hyllning till min alldeles egen favorithjälte så brukade jag i min ungdoms dagar ha en bild på Arne Weise över sängen. Efter att jag flyttade försvann tyvärr bilden, men jag hoppas att den en dag dyker upp igen. Jag sov alltid bättre när jag visste att tidernas största hjälte vakade över mig. När Arne Weise dör så hoppas jag att han blir en Gud. Då skulle vi aldrig behöva frukta någonting igen!
Kommentarer
Trackback
