ettpaeron

Min icke-kamrat Susanne var denna helg tydligen hemma från sitt temporära residens i icke-staden Örebro, vilket till min enorma förskräckelse innebar att hon tvingade med mig ut på någon typ av bar-sittning. Det hela gick av stapeln för bara några timmar sedan, så jag kan ännu känna hur mina hörselgångar är skadade av evigt skrikande fyllon och alldeles för hög hiphop-musik.

Susanne är en häxa. Hennes händer är inte händer, för vid armarnas slut finns istället enbart klor, och hon har hela den där häx-looken. Det var främst i rädsla för eventuella förbannelser som jag faktiskt följde med ut på detta värdelösa och psykiskt påfrestande äventyr, men såhär i efterhand är jag ändå ganska nöjd. En småtrevlig episod utspelade sig som gjorde att kvällen inte helt saknade värde. Häxan misslyckades nämligen totalt med sitt enda raggningsförsök någonsin.

I egenskap av att Susanne är ett hondjur, och således enligt normen både okapabel och otillåten att ragga, så var det ingen vanlig raggningsteknik som användes. Istället skulle häxans vänner agera lockbete. Detta skulle ske genom att de lämnade över en lapp med häxans telefonnummer till den intet ont anande väktaren som var raggningsmålet för kvällen. Problemet var bara att häxans kumpaner inte var helt införstådda med vem som faktiskt var måltavlan.

Efter en evighet av personbeskrivningar och tjejigt vänliga "glåpord" till varandra, så slutade det med att den stackars häxan fick peka på vilken man som snart skulle få tillgång till hennes telefonnummer. Hon var mycket noggrann med att poängtera att det var den brunhåriga väktaren som var attraktiv, inte den blonda. Det verkade med all rimlighet inte finnas någonting som kunde gå fel. Men tyvärr blev det ingen omedelbar succé.

Efter oroväckande lång tid kom nämligen kumpanerna tillbaka och meddelade att måltavlan var smickrad, men han ville helst ha kontakt med häxan själv. Således var häxan Susanne tvungen att ta sin flygande kvast och personligen visa sitt intresse för denna mystiske väktare. Det floppade utan dess like. När hon väl tagit mod till sig och stormat fram mot den stackars väktaren så fattade han ingenting alls. Han påstod att häxans ragg redan gått därifrån. Häxan själv förstod nu ingenting, för enligt egen utsago stod hon ju öga mot öga med sin drömprins.

Det visade sig att häxans kumpaner misslyckats kapitalt med att följa den glasklara instruktionen som getts. Den korta brunhåriga väktaren som egentligen var måltavlan hade tydligen bytts ut mot en betydligt längre herre med blond kalufs. Stackars Susanne. Livet som en häxa i jakten på kärlek är sannerligen inte lätt, framför allt inte om man söker efter ragg via ombud. Nu tvingades hon istället skämmas resten av kvällen. Om ni frågar mig så beror hennes misslyckande på en enda sak. En enda sak som är varje häxas största skräck. Hon har lagt en förbannelse på sig själv.