ettpaeron

Som vissa av er känner till så är jag i grund och botten ett nattdjur, då större delen av mina aktiviteter utövas under småtimmarna. Idag var givetvis inget undantag, och återigen har mina nattliga rutiner fått mig att stöta på någonting underligt. Denna natt fick jag uppleva ett mycket oönskat möte med en del av världens avskum.

I enlighet med mitt liv som nattaktiv så var jag alldeles nyss på väg hem från ytterligare ett i raden av gymäventyr. Musiken dunkade i mina öron, och jag kände mig härligt tröttkörd i kroppen på min vandring hemåt genom Fatbursparken, när jag på avstånd såg en man komma vandrande mot mig. Jag noterade snabbt att denna varelse nog knappast var vid sina sinnens fulla bruk. Han vinglade kraftigt, och hans gångstil kunde endast liknas vid den man själv skulle bruka om man tvingats bära två stora tunnor under armarna.

När han plötsligt stannade upp sin vinglande promenad för att utöva ett mycket aggresivt betéende mot en reklamskylt, så bekräftades mina misstankar om att denna man nog hade en och annan skruv lös. Jag vandrade med viss försiktighet närmare den uppenbart höghushöga höjdaren, som nu med extrem frenesi försökte omvandla den stackars reklamskylten till smulor.

Jag hade nu kommit såpass nära mannen att jag över musiken som smekte mina öron kunde höra hur han högljutt framställde någon typ av krigsvrål. Jag hann precis reflektera över att han nog borde frysa en aning eftersom han bara var iklädd en röd fleece-tröja, innan han plötsligt fick syn på mig. Intresset för den nu sönderrivna reklamskylten avtog, och med aggresiva steg närmade han sig nu mig. Jag kände att ett handgemäng med denna mystiska knarkare nog inte var ett alltför osannolikt scenario, så jag lyfte försiktigt mina händer ur fickorna och gjorde mig redo för det värsta.

Mycket mer tid än så fanns inte för förberedelser. Mannen stormade nu fram mot mig som om jag snortat hans sista lina kokain. Han saktade in någon meter ifrån mig och började skrika som en komplett galning. Med Motley Crues Kickstart My Heart i öronen hade jag svårt att urskilja exakt vilka ord han attackerade mig med, men att han kallade mig "idiot" fanns det inga tvivel om. Jag tyckte mig även kunna urskilja ordet "vajsing" eller "vargstim", där det första alternativet får ses som troligast eftersom vargar inte lever i stim utan flock.

Trots att mannen kämpade länge och väl med att få mig att stanna så vägrade jag lyssna på hans otrevliga fraser. Jag fortsatte istället min vandring och försökte fly mannen genom att gå runt honom. Detta var dock inte det lättaste, då han aktivt arbetade för att stå i vägen för mig. Efter oroväckande lång tid lyckades jag till slut komma runt honom, varpå jag direkt ökade steglängden för att säkerställa ett visst avstånd mellan mig och den skräckinjagande idioten. Men innan jag lyckats distansera mig från tokstollen kunde jag i min flykt urksilja ett sista ord från denna mycket knäppa man:

- GRABBJÄVEL!

Detta mycket kränkande ord kändes ändå som ett ganska billigt pris att betala för att överleva denna osannolikt underliga prövning. Den där knäppgöken möter jag helst inte igen...