ettpaeron

Det har nu gått en bra bit över två månader sedan potatisbulletävlingen startade. Mitt rasande öppningstempo ledde som bekant till att jag snabbt skaffade mig en tydlig ledning mot min rival. Fisabsorberarn kilade även iväg en vecka till alperna för att på platta plankor kana utför en slänt, vilket gav mig chansen att dra ifrån ytterligare. Eftersom min ledning hittills verkat tämligen säker har jag på senare tid dragit ned på tempot avsevärt. Den tidiga målsättningen med tio bullar om dagen efterlevs inte alls längre. Ska sanningen fram ligger jag troligen inte ens på fem bullar om dagen längre, vilket i slutändan kan straffa sig mycket grovt.

Jag avnjuter fortfarande mina underbara potatisbullar med drottningsylt. Fisabsorberarn gjorde verkligen ett enormt misstag när han gav mig det receptet. Det är verkligen en gastronomisk upplevelse i världsklass, och jag tror faktiskt att det är just detta simpla syltbyte som till slut kan ge mig segern.

Vid skrivande stund leder jag med 238 - 156, vilket givetvis känns väldigt bra. Bör dock nämnas att Fisabsorberarn har kämpat som ett svin de senaste dagarna, då han enligt uppgift förtärt närmare 40 bullar. Det kan se ut som om jag är på väg mot en given seger, men det vore både dumdristigt och naivt att tro på något sådant. Det återstår nästan tio månader av denna tävling, och igår drabbades jag för första gången av ett riktigt bakslag. Det är på grund av detta bakslag som jag tecknar ner detta i potatisbulledagboken.

Jag var i affären för att inhandla föda som senare skulle fylla mitt kylskåp och mitt pyttelilla frysfack. I vanliga fall brukar jag med gränslöst våld pressa in två påsar potatisbullar i min halvt igenfrostade frys. Denna gång kände jag dock redan på väg till affären att någonting var annorlunda. Natten innan hade jag smörjt kråset genom att låta ytterligare tio bullar besöka min magsäck, med följden att jag som i världens värsta mardröm inte var sugen på bullar igen på ett tag. Därför var jag knappt förvånad över mina handlingar när jag slängde ner ett paket pytt i panna i min varukorg, och inte en endaste påse potatisbullar. Jag ångrade mitt beslut så fort jag lämnat kassan.

En lång väg av potatisbullar återstår innan tävlingen är slut. Jag må ha en till synes stabil ledning, men när Fisabsorberarn väl fått upp farten är han ett livsfarligt hot. Imorgon måste jag försöka ta mig tillbaka till affären för att korrigera mitt tidigare misstag. Aldrig någonsin ska frysen få vara helt utan sällskap av några härliga potatisbullar. Jag tänker bannemig vinna den här tävlingen!!!