ettpaeron

Precis vid Södra station i Stockholm ligger det en liten restaurang. Den heter Restaurang Lilla Wien och ser egentligen inte mycket ut för världen. Lokalerna är tråkiga, inredningen platt och det österrikiska köket har väl aldrig någonsin lockat någon, inte ens folk från Österrike. Jag passerar denna till synes gudsförgätna plats varje gång jag går till gymmet eller mataffären, och förr i tiden slogs jag varje gång av hur folktomt och tråkigt det verkade vara inne på restaurangen. Den verkar helt enkelt så tråkig att ingen vill gå dit.

Men skenet kan verkligen bedra. För en dag när jag passerade restaurangen var tråkigheten som bortblåst. Istället fanns där enbart glädje, musik och afrikanska rytmer. En hel orkester med övermusikaliska afrikaner hade nämligen pressat ihop sig på den alldeles för lilla scenen, och de framförde låtar som beskrivs bäst av världens kanske mest kända björn: "Come on katten, det svänger ju."

Det svängde verkligen ofantligt. Bandets rytmsektion, som upptog närmare två tredjedelar av scenens yta, briljerade fullständigt med sin fläckfria taktkänsla. Denna musikaliska uppvisning bevittnades dock enbart av två personer, samt mig som stod utanför fönstret, vilket fick mig både bestört och fundersam. Hur skulle denna restaurang kunna överleva om den måste betala en hel orkester, samtidigt som det bara kommer två kunder?

På något vänster måste dock ryktet ha gått, för nu går det knappast en dag utan att jag passerar en överfull restaurang. Den jättestora afrikanska orkestern är dock oftast utbytt mot ännu större orkestrar, som nu inte bara upptar scenen, utan faktiskt större delen av all tillgänglig golvyta i hela lokalen. Hela stråksektioner kan ha gottat ned sig kring ett bord i ett hörn, och det är inte alls ovanligt att man kan se en kontrabas som får den serverade ölens ytspänning att försvinna all världens väg.

Även om det österrikiska köket, med sin hutlöst vidriga knödel, lockar mig mindre än någonting som absolut inte lockar alls, så måste jag någon gång våga gå in. Enligt en säker källa bjuds det dock ofta på dans när afrikanerna är igång, och det gör mig lite rädd. Jag får försöka smyga dit med min leksaks-saxofon i plast. Då kanske jag kan smyga in och ställa mig och låtsasspela längst bak, och på så vis få delta i denna musikaliska häxkittel, utan att behöva dansa. Det ser jag fram emot oerhört. Restaurang Lilla Wien verkar vara Stockholms hetaste restaurang, även om man inte är hungrig!