Kids today...
God afton. Jag vill börja med att ursäkta mitt några dagar långa blogguppehåll. Anledningen till detta är... Nej, det finns ingen anledning egentligen. Jag har bara inte orkat, och dessutom har jag inte haft någonting speciellt inspirerande att skriva om, men så plötsligt mindes jag nu en episod från förra helgens fotbollsmatch som var värd att ordbajsa ned i cyberspace.
I lördags var det dags för mig tillsammans med tillhörande fotbollslag att kriga mot Zinkens FC. Matchen utspelade sig på Zinkensdamms IP på Södermalm i Stockholm, där vi möttes av världens absolut sämsta konstgräs och ett motståndarlag som beklädde läktarna med fler flaggor än vad som kan ses under ett EU-toppmöte. Matchen i sig var som en instruktionsvideo för hur bedrövligt fotboll kan se ut när underlaget är dåligt och lagen som spelar är ännu sämre. Alltså inte speciellt lockande för den förvånansvärt stora publik som hade letat sig ut i vårsolen.
Just denna publik skulle dessutom bli det som var av värde att skriva om. Bakom ena målet på Zinkensdamms IP finns det nämligen en höjdhoppsmatta, där det under matchen låg ett tiotal kids och chillade. De var någonstans i tolvårsåldern och ansåg sig uppenbarligen vara coolare än den coolaste cooligheten någonsin. De låg och lapade i sig sol med kepsarna på sned, och majoriteten rökte cigaretter med stor vana. Det såg skrattretande löjligt ut, men kidsen var lyckligt ovetandes om detta och kände sig tydligen som kungar där de låg och lapade i sig sol och stundande lungcancer.
Vid ett tillfälle när en hörna skulle slås blev det plötsligt en oerhört aktivitet bland de chillande kidsen. De började frenetiskt skrika på varenda spelare på hela planen för att få reda på resultatet, vilket var minst sagt störande eftersom vi var koncentrerade på att försvara oss mot motståndarnas hotande målchans. En av spelarna på planen röt plötsligt till med ett klart och tydligt: "Håll käften", varpå även domaren uppmärksammade de irriterande kidsen.
Han var snabbt framme hos kidsen och bad de att flytta sig till någon av sidoläktarna, men trots sin simpla förfrågan möttes han enbart av absolut ingenting. Flera av spelarna lade sig i och bad de små snorungarna att flytta på sig, men återigen hände ingenting. Ingen av ungarna kunde ens förmå sig att svara, utan de bara tittade på oss och fortsatte sitt intensiva sugande på dödspinnarna.
Efter några minuters obesvarat munhuggande gav vi upp. Kidsen var helt enkelt antingen bara för dumma, för respektlösa eller bara för jävla äckliga. Inte ens ett ord till svar hade vi lyckats få, och det gör att man måste ställa sig två frågor: Vad är fel på dagens kids? Hur uppfostras ungdomarna nu för tiden, när uppenbarligen ganska många är rökande tokstollar som inte ens är kapabla till att svara på tilltal? Dessutom ser de för jäkligt löjliga ut. Jag är äcklad av framtiden som möter oss alla...
I lördags var det dags för mig tillsammans med tillhörande fotbollslag att kriga mot Zinkens FC. Matchen utspelade sig på Zinkensdamms IP på Södermalm i Stockholm, där vi möttes av världens absolut sämsta konstgräs och ett motståndarlag som beklädde läktarna med fler flaggor än vad som kan ses under ett EU-toppmöte. Matchen i sig var som en instruktionsvideo för hur bedrövligt fotboll kan se ut när underlaget är dåligt och lagen som spelar är ännu sämre. Alltså inte speciellt lockande för den förvånansvärt stora publik som hade letat sig ut i vårsolen.
Just denna publik skulle dessutom bli det som var av värde att skriva om. Bakom ena målet på Zinkensdamms IP finns det nämligen en höjdhoppsmatta, där det under matchen låg ett tiotal kids och chillade. De var någonstans i tolvårsåldern och ansåg sig uppenbarligen vara coolare än den coolaste cooligheten någonsin. De låg och lapade i sig sol med kepsarna på sned, och majoriteten rökte cigaretter med stor vana. Det såg skrattretande löjligt ut, men kidsen var lyckligt ovetandes om detta och kände sig tydligen som kungar där de låg och lapade i sig sol och stundande lungcancer.
Vid ett tillfälle när en hörna skulle slås blev det plötsligt en oerhört aktivitet bland de chillande kidsen. De började frenetiskt skrika på varenda spelare på hela planen för att få reda på resultatet, vilket var minst sagt störande eftersom vi var koncentrerade på att försvara oss mot motståndarnas hotande målchans. En av spelarna på planen röt plötsligt till med ett klart och tydligt: "Håll käften", varpå även domaren uppmärksammade de irriterande kidsen.
Han var snabbt framme hos kidsen och bad de att flytta sig till någon av sidoläktarna, men trots sin simpla förfrågan möttes han enbart av absolut ingenting. Flera av spelarna lade sig i och bad de små snorungarna att flytta på sig, men återigen hände ingenting. Ingen av ungarna kunde ens förmå sig att svara, utan de bara tittade på oss och fortsatte sitt intensiva sugande på dödspinnarna.
Efter några minuters obesvarat munhuggande gav vi upp. Kidsen var helt enkelt antingen bara för dumma, för respektlösa eller bara för jävla äckliga. Inte ens ett ord till svar hade vi lyckats få, och det gör att man måste ställa sig två frågor: Vad är fel på dagens kids? Hur uppfostras ungdomarna nu för tiden, när uppenbarligen ganska många är rökande tokstollar som inte ens är kapabla till att svara på tilltal? Dessutom ser de för jäkligt löjliga ut. Jag är äcklad av framtiden som möter oss alla...
Kommentarer
Trackback
