Nattliga joggingturer bjuder på WTF-moments #8
Jag hade precis anlänt till gymmet och kände mig oerhört nöjd med att lokalen denna afton verkade stå tom. En skön stund ensam med lite tyngder och manlig svettdoft väntade alltså. Det var i alla fall vad jag trodde, men det skulle illa kvickt visa sig att jag inte alls hade så tur. Redan innan jag hade hunnit placera mig vid dagens första övning så anlände nämligen en mycket mystisk man.
Han var klädd i alldeles för mycket kläder för den gällande årstiden, med en tjock mössa, jacka och ett par svarta skinnhandskar. Han slängde snabbt av sig skorna, och jackan och mössan for med av bara farten. Handskarna skulle dock visa sig vara en del av mannens gymutstyrsel, för dessa lämnade aldrig hans händer under hela träningspasset. Avsaknaden av mössa och jacka gjorde att jag nu kunde få en tydligare bild av hur mannen såg ut. Han var biffig på ett smått omänskligt sätt, och hjässan täcktes inte av ett enda hårstrå. Han såg faktiskt ut nästan exakt som den amerikanska wrestlern John Cena, som jag antar att ni alla känner till mycket väl, fast helt utan hår.
Precis som man kan vänta sig av en övertaggad wrestler så började "John Cena" direkt igång med att slänga vikter omkring sig som om hans enda syfte här i livet var att möblera om hela gymmet. Hans monsterfysik imponerade minst sagt, men det som imponerade mest var att han aldrig vilade. Inte ens för en sekund. Han körde sina övningar i högsta möjliga tempo, helst utan att ens andas under tiden han vandrade från gymmets ena hörn till det andra. Efter ca 30-40 minuter hade jag själv knappt fått någonting uträttat, eftersom jag hade fullt upp med att stirra mig blind på denne John Cena-look-alike, medan mannen tydligen var klar. Och det var nu det högst oklara hände.
I samma hiskeliga tempo som han utövat allt annat under denna korta sejour tryckte han nu i sig en Gainomax Recovery i ett halvdussin enorma klunkar. Jag imponerades över hur han till synes levde hela sitt liv i en enda enorm aggression, men min uppskattning av detta fenomen till människa skulle snart förändras radikalt. Efter Gainomax-massakern drog mannen nämligen helt ogenerat fram en spruta. Men onödigt hårdhänt teknik spetsade han sig själv med kanylen, varpå han stönade lite halverotiskt när hans kropp fylldes med en för mig okänd substans. Därefter försvann John Cena-kopian, precis lika fort som han hade kommit.
För mig återstod det nu bara att avsluta mitt eget träningspass, samtidigt som jag funderade på hur otroligt underligt det är att se en man som använder sprutor på gymmet. Det kan ju givetvis ha varit så att John Cena är diabetiker, men även insulin är ju ett preparat som kan användas som en form av doping om det används av folk som faktiskt inte har diabetes. Min negativa inställning till precis allt gör att det känns enklast att anklaga detta fysiska monster för att vara dopat bortom alla tänkbara gränser. Han tränade ju dessutom i skinnhandskar, och är det en enda sak jag har lärt mig av Hollywood så är det detta: Folk som sysslar med illegal verksamhet är ALLTID iklädda skinnhanskar. Så nästa gång du ser en kille som ser ut som wrestlern John Cena, minns då att den killen är dopad. Dopad som satan!
Ja herregud, du måste gymma på världens mest händelserika gym!
Var förresten med om en fascinerande händelse själv häromdagen. I bilen på väg till universitetet så satt jag som vanligt och lyssnade på Bandit Rock i min ensamhet, när en unge (6-7 år) med en plasthink dyker upp från ingenstans, drar ner byxorna och sätter sig på hinken... Vad som hände sen låter jag dock vara skrivet i stjärnorna :S Bör kanske även tilläggas att detta var vid en trafikerad motortrafikled och att jag inte kunde se ett hus så långt ögat nådde
Vänta, måste googla ....
Wow!! Bortsett från den jävligt onödiga sprutan och stresstempot så .... vart sa du att du tränade, sa du?? Jag menar, såg han ut som den där John Cena så kan jag lätt hänga där om nätterna ;)