Ett till novellutkast
Magen kurrade. Han hade inte livnärt sig på annat än vatten och Coco Pops under de senaste dagarna, det var allt pengarna räckte till. Irritationen växte ju mer han funderade på det oförtjänta mordmisslyckandet.
”FAN OCKSÅ! Att jag alltid ska ha sådan evig otur”, vräkte han ur sig och slog en hårt knuten näve i köksbordet så att paketet med Coco Pops välte och små bruna frukostflingor spreds över hela köksbordet och vidare ned på golvet. Han suckade högt över sin uppenbara otur och slappnade av tillräckligt i handen för att fingrarna skulle forma en nolla.
Jag är en jävla nolla. En loser, och definitivt ingen ninja, tänkte han när blicken mötte handen som vilade mot en två veckor gammal Dagens Nyheter som låg uppslagen mitt på bordet. Den var numera täckt av frukostflingor med chokladsmak. Hans sista matreserv. Men vänta nu… Vad var det han såg mellan sina cirkelformande fingrar, mitt i frukostflinge-infernot? En kontaktannons fångade hans intresse. Han kikade närmare på sidan, och insåg att annonsen låg under ”Män söker män”-sektionen, men det var ingenting han reflekterade närmare över:
”Välkammad och välplanerad 40-årig smågangster söker man i behov av pengar och sällskap. Hör av dig på min mailadress om du är intresserad.
Mvh GJ”.
Normalt sett så var kontaktannonser ingenting som intresserade Claes-Göran. Han brukade trivas i sin ensamhet, men det fanns ändå någonting i den där annonsen som lockade. Kanske var det just ordet ”smågangster” som fick honom att känna en oväntad dragningskraft till denna okända man som kallade sig för ”GJ”. Pengar behövdes ju i alla fall definitivt nu när de sista Coco Pops-flingorna befann sig överallt utom där de skulle. Det var lika bra att han gav detta chansen…
Några dagar senare så hade han inte bara tagit mod till sig för att söka kontakt, utan även planerat in ett möte med denna mystiske man. Ett möte som han nu var på väg till. De skulle träffas på en bar inne i stan. Det skulle tydligen vara GJ:s favoritställe. Av någon anledning så var Claes-Göran mån om att ge ett så proffsigt första intryck som möjligt. Han hade därför klätt sig i sina finaste kläder, men det var egentligen inte mycket att hurra för. Med en förhållandevis ren T-shirt och sedvanliga mjukisbyxor så hade nog de flesta människorna fortfarande beskrivit honom som en slusk.
En orolig kallsvettning spred sig genom kroppen på Claes-Göran i takt med att nervositeten steg när han klev in på baren. Det var tomt, sånär som på en medelålders herre som satt längst in i ett mörkt hörn och rökte på en fet cigarr. Han hade långt stripigt hår som var sidkammat för att försöka täcka en alldeles för stor flint. Den korta och stubbiga kroppen täcktes av en nästan självlysande uppknäppt rosa skjorta som sken upp hela hörnet där han satt. Kring halsen bar han en orimligt stor halskedja i guld.
Kan det där verkligen vara mannen som kallade sig för GJ, funderade Claes-Göran när han med osäkra steg masade sig igenom den dunkla lokalen. Han både svettades och dreglade okontrollerat när han slutligen var framme i hörnet där den okända mannen satt. De stirrade på varandra en kort stund innan Claes-Göran slutligen fick stopp på dreglandet och lyckades återta kontrollen över kroppen.
”Är det du som är GJ?”
”Javisst kära du. Välkommen! Är det du som är Claes-Göran?”
”Jag kallas för Classe”, försökte Claes-Göran få fram, men hann inte mycket längre än så innan han attackerades med fler kindpussar än vad som är kutym i någon kultur. Efter ett oräkneligt antal obesvarade blöta pussar på bägge kinder så satte sig GJ tvärt ned igen, och viftade till Claes-Göran att sätta sig mitt emot. Han tog ett djupt bloss på den grova cigarren innan han fortsatte:
”Det är så roligt att träffa dig Classe, jag har verkligen sett fram emot det. Är det möjligtvis så att du är i behov av pengar?”
”Ja, det har varit lite kärvt med degen på senare tid”, förklarade Claes-Göran utan att skämmas det minsta.
”Då har du tur. Jag är nämligen en man som ständigt söker spänning, och min senaste plan innefattar en bank och massvis med pengar om du förstår vad jag menar?”
”Ett bankrån?” Claes-Göran sken upp när han föreställde sig själv som en mycket framgångsrik bankrånare som badade i både lyx och pengar.
”Schh, inte så högt. Någon kan höra”, viskade GJ småirriterat och slängde paranoida blickar omkring sig i den öde lokalen. Claes-Göran gjorde detsamma och undrade om GJ möjligtvis såg någonting som han själv inte kunde se, för det fanns inte en människa inom synhåll. Faktum var att Classe inte ens kunde se om det fanns någon som jobbade i baren. Hela stället ekade tomt.
”Men ja, det är precis vad ja pratar om”, fortsatte GJ och rättade till en del av comb over-frisyren som hamnat en halv centimeter snett.
Genialt, tänkte Claes-Göran. Fullständigt genialt. Han kanske inte var någon mördare, men ett bankrån, det var en annan femma. Det kunde ju verkligen inte vara speciellt svårt. Det var bara att gå in snabbt, be om pengarna och gå ut igen. När de nu dessutom var två så fanns det ju ingenting som kunde stoppa dem. Det var bara att sätta larmet och eventuella vakter ur spel så skulle de sedan kunna roffa åt sig mer pengar än vad en människa någonsin skulle kunna göra av med.
”Det finns bara ett litet problem Classe…”
Claes-Göran höjde på ögonbrynen, spänd på att höra fortsättningen.
”Du förstår, jag vet ännu inte om jag kan lita på dig. Jag har ju trots allt just mött dig. Därför tänkte jag att du här och nu får bestämma hur vi ska gå till väga. Jag följer dig oavsett vad du bestämmer, jag gör ju detta för spänningen, inte för pengarna. Mitt enda krav är att jag bestämmer vilken bank det gäller”
Claes-Göran tittade oförstående på GJ, men den vänliga och nästan suktande blicken som mötte honom gjorde att han genast kände sig lugnare. Att genomföra ett bankrån är ju inte alls svårt, påminde han sig igen. Det är bara att gå in, ta pengarna och gå ut.
”Lätt som en plätt, eller hur?” sa Claes-Göran efter att han förklarat sin simpla men fantastiska plan. För ett ögonblick var GJ helt täckt av ett enormt rökmoln från den bolmande cigarren, men några sekunder senare så dök han återigen upp inom synhåll, den här gången med ett brett och förföriskt leende.
”Inte illa Classe, inte illa alls. Jag gillar självförtroendet och enkelheten i planen. Vi kör på torsdag, banken får du reda på då. Har du några frågor så är det bara att du ringer mig på det här numret.”
GJ klottrade snabbt ned några snirkligt vackra siffror på en servett och räckte över den till Classe, som fortfarande var helt tagen av berömmet han just hade fått. Det fanns ingenting han älskade mer än att få bli uppmärksammad för sitt enorma intellekt. Detta skulle bli vändningen i hans liv. Vändningen han väntat så länge på. Innan de skiljdes åt med ännu fler kindpussar så hade Claes-Göran en sista fråga:
”Vad står GJ för egentligen?”
”Grill-Janne. Mina vänner kallar mig för Grill-Janne eftersom jag är en mästare på entrecote. När vi är färdiga med jobbet så lovar jag att du ska få smaka.”
Tre dagar senare så var Claes-Göran Olofsson återigen tillbaka i köket där hela äventyret hade börjat. Den här gången var han nervös. Rånet skulle genomföras dagen efter, och trots att han inte ens i sin fantasi kunde föreställa sig hur någonting skulle kunna gå fel i en så enkel plan så kändes inte allting helt lugnt. Var GJ verkligen införstådd i hur rånet skulle gå till? Ingenting fick lämnas åt slumpen, tänkte han och tog fram servetten med telefonnumret som han hade fått. En kort repetition av planen såhär kvällen innan kunde inte skada. Han gick in i sovrummet, fattade hamburgertelefonen som stod bredvid sängen, och slog numret. Tre signaler hann gå innan någon svarade.
”Hallå?”, svarade en silkeslen och trevlig mansröst.
”Tjena, det är Classe. Kort repetition inför morgondagen bara. Vi går in klockan elva, du tar den eventuella vakten och jag ser till att ingen kan sätta igång larmet. Inget strul, okej?”
”Nej vadå? Nu fattar jag ingenting”, replikerade mannen i andra änden. Rösten var len och mjuk, inte alls som rösten hos en långvarig kedjerökare av fina kubanska cigarrer.
”Ehm, o-oj, f-f-för låt. Var har jag kommit någonstans?”, stammade Claes-Göran fram samtidigt som han kände hur paniken steg och svetten började flöda över hela ryggen.
”Jag heter Kristian Lindström”
Claes-Göran slängde snabbt på telefonen och stod för ett ögonblick och stirrade apatiskt rakt ut i tomma intet. Han hade fått fel nummer av GJ och nästan avslöjat hela planen för en total främling. Han kliade sig oroligt i det rufsiga skägget och funderade på vad detta skulle få för innebörd för det stundande bankrånet. Hur mycket hade personen förstått? Han spelade upp samtalet i sitt huvud gång på gång, och för varje repris så kände han sig mer och mer lugn. Det fanns ingenting som kunde koppla honom eller GJ till rånet, och den där fjanten Kristian Lindström i andra änden visste ju inte ens om vad de skulle råna för någonting. Allt var lugnt. Han reste sig upp igen och lät lungorna fyllas med luft från det dammiga rummet innan han vandrade in i badrummet och ställde sig framför spegeln. Med handen kammade han till det bångstyriga skägget varpå han drog fingrarna genom det snaggade håret på huvudet.
”Imorgon då ska du råna en bank.”, förklarade han för sig själv. ”Du kommer äntligen att bli så framgångsrik som du förtjänar att vara. Sedan ska Grill-Janne bjuda på grillfest!”
är detta din humor? blanda inte in mig i dina tragiskt misslyckade noveller...........vad har jag gjort dig?
Helt underbart.
Den enda man vill mörda är du efter denna texten..byt ut claes-göran till Viktor så blir denna texten ett mästerverk ska du se.
en idiot som skriver som en idiot, överaskande
tror inte dom hyllade novellen, du går på särskola, och dom vet inte bättre
bra att du känner gemenskap bland dina likasinade, även idioter kan ge ut böcker, hur kan du utala dig om att skriva, när du inte ens kan läsa av mina betyg rätt, hade ej problem med mina kärnämnen
Hänvisar till denna:http://classeslillablogg.files.wordpress.com/2013/05/c3a5rkurs9.jpg
dom papperna träde aldrig i kraft, eftersom min ordinarie mattelärare gjorde en kompetentare bedömning, jag hamnade aldrig i stödgrupp, den matteläraren var en tillfällig lärare tills den ordinarie kom tillbaka, men sånt fattar ej du, lade ut dokumentet för att det var bissart, men det som är ännu mer idiotiskt är att du säger saker utan veta nåt om sakerna du pratar om, den enda som tigger pengar är du. jag har aldrig gjort det. att du tycker min tjänst är dålig är ett bevis på att den är bra
OMG! Jag tror det var flera månader sedan jag läste din recension om Claes Görans... Affärsidé? Eller vad man ska kalla det. Håller ni fortfarande på?! Genuin fråga Viktor, hur orkar du?
Hej! Sitter och dricker vin i skrivande stund, lite småfull om jag ska vara helt ärlig. Jag har missat säkert några inlägg här nu på senaste, men enligt dina rubriker så verkar de inte innehålla något särskillt speciellt, dock gillar jag alla dina inlägg så jag ska läsa igenom dem snart. Min poäng med detta var att jag vill att du ska skriva något meningsfullt igen. Just nu går jag igenom något jobbigt och vad jag brukade göra förr (eftersom jag läste din blogg långt innan du visste detta) så vill jag be dig göra detta igen, dvs. skriva något meningsfullt. Vad det innebär kan vara allt från "sverigedemokraterna ;)" till kärlek. Anyhow, have a good one.
för att visa hur en novell ska se ut hänvisas alla okunniga till denna länk så kanske ni lär er nåt
http://classeslillablogg.files.wordpress.com/2013/09/ute-i-skogen.pdf
håller med classe i allt, detta är en sida för psykiskt sjuka, bara det att ni behöver inte vara instängda, för ni sitter ändå framför datorn hela tiden
Rätt gulligt att den där "Niklas" sätt på att skriva är ju typ EXAKT samma sätt som Classes. T.ex han sätter ju kommatecken som en sorts punkt.. Ja nu kan jag ju inte se IPnumret men ja jag antar att det finns någon likhet sen tidigare inlägg?
intressant att läsa era komentarer xD
