ettpaeron

Jag börjar som vanligt med att ursäkta den usla uppdateringen. Jag vet helt enkelt inte riktigt vad jag ska skriva om, förrän nu alltså. Det är nämligen så att vi skolan på tisdag överger det så kallade prosa-blocket (där man åtminstone i teorin kan skriva vettiga texter), för att övergå till poesi-blocket (där man inte ens i teorin kan skriva vettiga texter). Jag ser fram emot det ungefär lika mycket som jag längtar efter domedagen. Kanske lite mindre.

Redan nu har jag fått en uppgift att skriva ett antal dikter, som dessväre antagligen ska vara högst seriösa, och då slås jag direkt av en enda sak: Jag hatar verkligen poesi. Det är en fullständigt ologisk "konstform" där skillnaden mellan genialitet och idioti inte finns. Det är precis som med konst, där en vit duk med några färgglada stänk och en skvätt näsblod kan vara ett underbart hantverk av ett fullblodsproffs. I poesi kan vilken konstig metafor som helst anses vara genial, och att slänga in lite radbrytningar vart som helst utom där det vore logiskt kan även det hyllas enormt.

Nej, fy. Jag ser verkligen inte alls fram emot att jobba med poesi i fem veckor. För mig är Poesi som att försöka leta sig ut ur en labyrint som saknar utgång. Det går liksom inte. Man är fast för evigt, och dessutom så är det ungefär helt omöjligt att försörja sig genom att skriva poesi. Trist, men kanske ändå rättvist. Jag får väl trösta mig med att jag kanske kan börja testa gränserna lite, och skriva en dikt som är ett stort fett skämt för att sedan se folk hylla den eftersom den är nyskapande, eller något i den stilen. Det ska bli mycket o-spännande...