ettpaeron

Alla tre kommande sätt kan även användas som ett socialt experiment där du helt enkelt undersöker hur allmänheten reagerar. Troligen kommer de tro att du är grovt efterbliven, med både en och två kromosomer för mycket, men har du tur kan även andra mer sällsynta reaktioner visa sig. Exempelvis så kan rädsla säkert manas fram om du spelar dina kort rätt. Nåja, nu räcker det med tramset, här kommer listan på saker som får omgivningen att tro att du är efterbliven:

3. Ät "osynliga" äpplen. Bara att låtsas att du har ett äpple i handen och sedan ta stora tuggor. Addera så mycket ljudeffekter som möjligt för att verkligen få ut maximalt av rollen. Är du riktigt modig kan du även fråga människor ifall de vill smaka. Har du tur kanske någon nappar...

2. Skrik "JORDBÄVNING!" och leta febrilt efter en dörrpost, samtidigt som du med stor tydlighet visar prov på dålig balans eftersom marken skakar så oerhört. Detta lilla prank kan förstärkas till helt oanade höjder om du har ett helt lag av jordbävningsoffer med dig. Se bara till att vara väl synkroniserade och förundras över hur allmänheten reagerar. Kanske att ni lyckas sprida en viss panik bland folket?

1. Kryp fram utan att använda armarna. Folk kommer garanterat tro att du är efterbliven om du gör detta, för bara efterblivna människor gör sånt här. Se bara till att inte ha på dig dina nyaste och finaste kläder, för detta är ett smutsigt jobb. Lycka till!

Det finns ju åtskilliga gånger då man verkligen känner att det vore mycket lämpligt med lite näsblod. När Nobelmiddagen blir tråkig eller när rymdmonster, som har näsblod som sin enda svaghet, attackerar för att nämna två exempel. Här kommer en lista på 5 riktigt dåliga sätt att framkalla näsblod:

1. Slå dig själv med en stekpanna i ansiktet. Detta kommer med största säkerhet att göra överjävligt ont, men samtidigt så bör det även innebära ganska så kraftigt blodflöde från näsan. Om du slår dig på rätt ställe det vill säga.

2. Skrik "ÅH VAD FET DU ÄR" i örat på folk som du inte känner. Förr eller senare kommer ju någon bli skitsur och ge dig en rak höger mitt över näsbenet. Det här sättet är ju dessutom oerhört roligt.

3. Bränn ett kors mitt i Rinkeby eller Rosengård. Den här metoden bör du absolut kunna få fram lite näsblod genom. Det finns dock en trolig bieffekt: Du blir dödad. Använd därför denna metod endast om ingen annan finns att tillgå.

4. Klappa händerna mycket kraftfullt och låt näsan komma i kläm. Har du bra power i slagen kommer detta sätt garanterat att fungera mycket väl. Fördelen med denna metod är att den lätt kan användas utan att du blir upptäckt. Är du exempelvis på Nobelmiddagen, som i exemplet ovan, så kan du lätt smyga in denna väl genomtänkta blodframkallning när någon har avslutat ett tal eller liknande.

5. Klä ut dig till boxningssäck och smyg in på en boxningsklubb. Ett fantastiskt ofunktionellt sätt eftersom du kommer få ta gränslöst mycket stryk innan du börjar blöda just näsblod. Fungera lär det dock göra, det är bara en fråga om tid samt hur mycket stryk du kan ta innan du dör.

Det var allt för den här gången, jag kommer säkerligen med fler dumma tips på hur du kan skada dig själv inom en snar framtid. Lycka till med näsblodet så ses vi snart igen!

Detta inlägg passar för övrigt extremt bra in som "Saker att störa sig på - Del 4" eftersom det handlar om det fullständigt, omåttligt, gränslöst störande ComHem. Om du på din "Saker att störa sig på"-lista har med "Wall of Text" så sluta läs HÄR!

Varför stör jag mig på ComHem då kan man ju fråga sig. Jo, det ska jag tala om för dig. ComHem är nämligen satans avkomma, förkroppsligad som en bredbandsleverantör. Min far, som tyvärr inte besitter denna vetskapen, tyckte härom veckan att det var en mycket, mycket bra idé att flytta telefonin till ComHem eftersom de efterblivna jävlarna då skulle höja vår bredbandshastighet från 50mbit till 100. Ett nytt modem skulle skickas ut eftersom det tidigare modemet, som skulle ge oss maximal hastighet men som bara klarade av 50mbit, var tvunget att bytas.

Hittills fungerade faktiskt ComHem på ett sätt som gör att man inte nödvändigtvis behöver skämmas över hela mänskligheten, även om vi med erfarenhet säkert vill det ändå, för någon vecka senare trillade det faktiskt in ett paket. Jag kopplade snabbt och smidigt in modemet, väntade de anvisade tio minuterna och kände att någonting snart bara var tvunget att gå riktigt snett. Såhär bra funkar nämligen ingenting med ComHem. Bingo, jag hade rätt som vanligt. Internet fungerade till en början, min startsida laddades snabbt som någonting som är väldigt snabbt, men mitt lyckorus blev mycket kortvarigt. Jag bestämde mig för att surfa in på en annan sida, låt oss för enkelhetens skull säga facebook. Här uppstår genast problem eftersom ingenting, och när jag säger ingenting så menar jag verkligen ingenting, händer. Jag, som det geni jag är, bestämmer mig dock för att testa ytterligare en sida i hopp om att det är facebook som strular.

Så tur hade jag inte. Aftonbladet.se blir nästa länk att sänka mitt humör när jag inser att även denna sida vägrar ladda. I ren frustration mepprar jag likt en spastiker på f5 som ett sista försök till att få liv i min kära internetuppkoppling, och plötsligt fungerar det. Aftonbladet laddar, om än ganska långsamt. Jag funderar kort på om det kan vara så att min hastighet har blivit så låg att Glocalnet numer befinner sig på en alptopp, och bestämmer mig således för att göra ett hastighetstest.

76mbit visar testet, en klart förbättrad hastighet. Jag provar att surfa runt på ytterligare några sidor, men precis som tidigare är det endast frenetiskt bankande på f5 som ger resultat. Jag gör ett nytt tptest för att se hurvida mina ögon svikit mig under tidigare försök eller ej. PANG, 97mbit. Det hela börjar nu bli så märkligt att jag för stunden undrar om ComHem medvetet bajsar mig i svalget, eller om det verkligen är såhär knasigt. Jag gör det enda rätta och startar om modemet.

Naiv som jag är så trodde jag att denna i vanliga fall så briljanta mirakelkur, som fungerar som botemedel till precis alla tänkbara problem, även denna gång skulle fungera. Men icke. Fortfarande skyhög hastighet, men totalt bottennapp vad gäller alla övriga funktioner. Jag kommer nu fram till att det enda rätta vore att slänga ut modemet från balkongen. Jag avvaktar dock eftersom jag känner på mig att ComHem inte har någon som helst lust att låta mig komma såhär lätt undan.

Jag försöker istället koppla in det gamla modemet, som fram tills nu faktiskt har fyllt sin funktion, bara för att inse att detta nu inte fungerar längre. Så nu sitter jag här, med ett internet som är skitsnabbt men totalt oanvändbart. Ett internet som dör hela tiden när jag fösöker ladda en sida. Det känns ungefär som att ComHem har gett mig en hamster att gå på hundkapplöpning med. Visst är hamstern söt och så, men jag förstår inte riktigt vad jag ska ta med den på hundkapplöpning för. Där fyller den ju ingen funktion, och om den skulle ställa upp i ett race skulle den säkert ändå bli dödad.

Hur ComHem kan vara så osmidiga och superusla är bortom mitt förstånd. Så snälla ComHem-hotshots, om ni nu mot förmodan skulle läsa det här. Lägg ner företaget och börja sälja doughnuts istället, det saknar jag här i sverige. Eller nej förresten, gör inte det. Ni skulle ändå bara klanta till det, inkompetenta muppar. Till mig får ni aldrig mer komma hem...

Nu får det väl fan vara nog snart. Hur mycket plats kan det här förbannade prinsessbröllopet få i media innan TV och tidningar inser att det inte finns en enda levande organism i den vanliga världen som bryr sig. Inte ens kvalster bryr sig, inte ens tyskarna - som älskar sveriges prinsessor över allt annat förutom älgar - bryr sig, så varför skulle jag bry mig? När jag igår fick reda på planerna om TV4:s totalt överdimensionerade satsning på denna oändligt löjliga ickehändelse så var råttet mågat för att tala Per Ledin-språk.

TV4 ska i två veckor, det vill säga två veckor för mycket, ha någon form av bröllopsstudio där man ska förmedla någon hutlöst överskattad mysstämning samtidigt som man diskuterar allt som har med giftermålet att göra. Men vad finns det att säga som folk ens i den vildaste av fantasier kan bry sig om? Hela kungafamiljen är ju faktiskt inget annat än en levande fossil från en sedan länge utdöd tid. Kungen gör ju ingenting idag, om vi bortser från att åka runt och krama svettiga brottare under OS, få elefanter som gåvor och köra bil alldeles för fort. Det skulle ju vem som helst klara av. Jag kan till och med garantera att det finns folk som skulle kunna göra det mycket bättre, och det utan att totalt överösas med pengar som sedan spenderas till att ta semester i Brasilien i sex månader eftersom det ju blev så oerhört jobbigt att besöka både OS och finnkampen samma månad.

Nu är det dessutom inte ens Kungen som ska gifta sig, han är ju redan gift med en människa vars ansikte mer och mer påminner om Jack Nicholsons tolkning av Jokern i Batman. Det är istället hans ännu mindre betydelsefulla dotter som ska gifta sig med den kanske muppigaste kille som någonsin skådats. Så trots att jag inte bryr mig ett endaste dugg om Kungen, verkligen absolut ingenting, så bryr jag mig trots allt ändå mindre om att Prinsessan Victoria ska gifta sig. Detta borde alltså resultera i att mitt intresse för äktenskapet ligger under nollan på "så här mycket bryr jag mig"-skalan, och det gör det också. Detta är höjden av ointresse, så ointressant att någonting riktigt ointressant inte längre är helt ointressant utan ganska intressant. Jag kunde absolut inte bry mig mindre, men det fattar inte media.

Istället för att låta denna skandalöst värdelösa händelse gå obemärkt förbi så bestämmer man sig istället för att verkligen gnida in detta superusla bröllop så hårt i varje människas hjärna att det nog inte kommer släppa innan nästa istid. Okej om TV4 vill slösa sina äckliga reklampengar på att sända usel TV, men att även SVT - som vi svenskar finansierar - ska slösa pengar på detta vidriga fjantevenemang får mig att koka av ilska. SVT har ju dessutom förgäves försökt snacka upp bröllopet i flera månader redan. Men tyvärr, det går ju inte för det finns inte någon som bryr sig. Så snälla mediabranschen, försök att föstå: Vi bryr oss inte!!!

Det finns ett fåtal saker, som egentligen är totalt ointressanta, som intresserar mig något oerhört. När en man låste in sig i sin lägenhet, satte upp kameror överallt och började att räkna till en miljon fångades jag direkt. Jeremy Harper heter denna uppenbart totalt galne människa som alltså spenderade en hel sommar med att räkna till en miljon, samtidigt som han samlade in pengar till välgörenhet.

Idag är det ungefär 3 år sedan han började sin fruktansvärt långa resa, som tog honom ungefär 90 dagar. 90 dagar där han spenderade ungefär 16 timmar om dagen åt att räkna, vilket får en att förstå vilken enorm siffra 1000000 är. Jag vet inte om någon förutom han själv trodde att han skulle orka hela vägen från början, men när jag såg honom nå 200.000 minns jag att jag, likt många andra, började inse att Harper var galen nog att lyckas.

Och mycket riktigt, med hjälp av sin supergulliga hund Skillet så nådde Harper en mycket tidig septembermorgon (svensk tid) till den smått hysteriska siffran. Såhär såg det ut, ögonblicket jag aldrig kommer glömma. Ögonblicket då Jeremy Harper blev den förste som någonsin har räknat högt till en miljon:

Japp, nu är han äntligen korad: Trummisen med bäst sångröst. Nu kanske ni sitter där hemma och skriker efter Peter Criss, men icke. Han är duktig men det räcker inte hela vägen fram. Vinnaren blir istället, och hata mig nu inte för valet, den helt fantastiske Deen Castronovo från Journey. Nog för att han inte är en av orginalmedlemmarna, men att kunna sjunga den överjävligt svåra Mother Father samtidigt som man bankar på trummorna som om man är besatt av onda andar, ja då är man sensationellt bra.

Jättemysig akustisk version av världens bästa låt, Don't Stop Believing:



Den nästintill omöjliga Mother Father:



När killen dessutom har ett så jävla coolt efternamn så kan man ju inte annat än säga att han är den främste. Bravo Castronovo!