ettpaeron

Jag tänker inte ens säga något, ni får helt enkelt bara njuta av låten:


Cee Lo Green "Fuck You"
Uploaded by Push36. - Watch more music videos, in HD!

Det är nu lite över ett år sedan jag och min blivande resekamrat Mulla Omar råkade ut för något av det sjukaste som någonsin har hänt. För er som av någon anledning missade det, eller helt enkelt har glömt bort, så kommer här inlägget igen. Jag vill varna för att vissa bilder innehåller sköldpaddsmos!


Denna kväll, den 6:e augusti 2009 påbörjades som en vanlig kväll i mitt totalt ointressanta liv. Ingenting utöver det normala händelseförloppet inträffade fram tills dess att jag och Mulla Omar satte oss i bilen för att köra en sväng. Vi åkte av en händelse förbi mina hoods i underbara Pungpinan där vi lite hastigt inser att någonting ligger på vägen. Mulla reflekterar inte speciellt mycket över om det är en sten eller någonting liknande och svänger behärskat bara lite åt sidan. Jag själv däremot känner hur nyfikenheten kommer krypande och min kvinnliga intuition säger mig att det här är någonting utöver det vanliga, så jag bestämmer mig för att hålla ögonen på det mystiska föremålet.

Precis när vi passerat det inser jag vad jag såg. Det var en sköldpadda. Överkörd i Pungpinan!

Vi vände för att köra tillbaka och se om det verkligen var sant. Det kan ju omöjligt stämma att en överkörd sköldpadda skulle ligga vid Pungpinan. Vi åker sakta men säkert förbi och inser snart att mina ögon inte hade lurat mig. Det var faktiskt en sköldpadda som låg där, halvt krossad.

Vi började diskutera vad i tusan vi skulle göra, innan vi kom fram till att vi i alla fall måste flytta den så att ingen annan kör på den stackars sköldpaddan. Mulla Omar tar fram en pinne för att peta den stackaren åt sidan, då vi plötsligt ser en minimal rörelse. Den krossade lille krabaten levde fortfarande. Vi insåg att vi måste göra någonting, men ingen av oss ville, eller kunde, avliva den. Vi kom snart till insikt om att det bästa vore att skjutsa den till Bagarmossens djursjukhus så att de där kunde få slut på skalmans lidande. Tyvärr hann vi aldrig riktigt så långt då buss 816 närmade sig med stormsteg och POFF, stackars sköldis smetades ut över hela vägbanan.

Det hela var en mycket obehaglig, och minst lika underlig händelse, så jag varnar för att bilderna nedan kan anses som riktigt vidriga. Därför sker en titt sker på egen risk. Och om du vet om att du av "misstag" råkat släppa lös din sköldpadda så FUCK YOU. Hur i helvete har du tänkt din inavlade idiot?! Sånna som du borde ställas på en liten plattform som långsamt sänks ner  i ett syrabad  som är omringat av små snoriga dagisbarn. Dessa dagisbarn ska sedan kasta småsten så att syran skvätter upp längsmed dina ben och din kropp, allt eftersom du sänks ned i syrabadet. Brinn i helvetet din jävla idiot!

































Före bussen:





Efter bussen: 



R.I.P. Sköldis!

Jag blir galen. På varenda helvetiskt usel blogg jag besöker så sitter det någon rikskorkad liten muppjävel och särskriver som om det var meningen med livet. Att särskriva är inte meningen med livet, det kan jag garantera. En god vän till mig har en far som besitter oerhörd intelligens. Han sa för ungefär en vecka sedan att den som läser för många bloggar "kommer få sänkt betyg i svenska", och det stämmer mycket väl.

Det finns en oändlig uppsjö med fjantbloggare (Desiree Nilsson, jag tänker främst på dig) som skriver på ett sätt som är både oerhört pinsamt och en skam för oss som måste läsa det. Kan du inte använda det svenska språket på ett vettigt sätt, gör det inte. Skriv på engelska istället. Kan du inte engelska heller? Skriv då aldrig mer. Det svenska språket är snart det enda riktigt svenska vi har kvar, då kan man inte bara gå och bajsa det rakt i svalget.

Att skriva vettigt är inte svårt, det kräver inte att du är ett litterärt underbarn. Det kräver bara att du har två härnhalvor som fungerar lite smått, och åtminstone godkända läskunskaper. För att underlätta lite när ni stavfelsfjantar bestämmer er för att ritualslakta det svenska språket så kommer här en liten fingervisning på vad som kan hända om ni särskriver som de förbannade idioter ni är.


Kassa kön börjar här - Kassakön börjar här. Kön till kassan blev plötsligt en dålig kö p.g.a. särskrivning.

Jag blev biten av en gift orm - Jag blev biten av en giftorm. Jaha, vad kul att du blev biten av en orm som ingått äktenskap.

Målarfärg - Målar färg. Återigen blir det en helt annan innebörd.


Jag skulle kunna ge exempel i all evig framtid, men det vill varken ni eller jag. Så snälla irriterande människor, som envisas med att blogga fast ni egentligen absolut inte borde, sluta särskriva!

Ärligt talat. Det finns nog inget band som är aktivt idag som ens är i närheten av U2 när det gäller liveframträdanden. Sanningen är den att U2 även innehar andraplatsen på listan med låten Where The Streets Have No Name från samma konsert. Musikalisk briljans skapad av fyra utav världens säkraste och bästa musiker. RnB/hiphop-fjantar, brinn i helvetets lågor. Det här är riktig musik!

Vad i helvete är detta? Hur kan så många galningar samlas på samma plats samtidigt, och dessutom dansa till så fruktansvärt usel musik? Jösses... Men oj vad kul det är!

Det finns ganska många ord som jag tycker man borde använda oftare. Här kommer ett litet urval:


Landsförrädare

Autodidakt

Pärmfanatiker

Lådbilsrally

Ormtjusare

Böldpest

Fotknöl

Träskmonster

Dubbeltratt

Steppinstruktör


Om ni någon gång får läge, använd gärna dessa. Samtliga av ovanstående ord kan verkligen förgylla det svenska språket. Glöm aldrig bort det!

Den omåttligt fete mannen hade efter en 30 minuters lång plåga, fylld med hundratals ursäktande fraser, lyckats pressa sig igenom den alltför trånga och överbefolkade mittgången fram till sin sittplats. Han insåg att han trots sin massiva kroppsstorlek inte hade haft turen att placeras vid en av planets nödutgångar. "Förbannat också", tänkte han för sig själv samtidigt som han försökte justera bältet så att det åtminstone skulle nå runt ett av hans monstruösa lår. Hans feta fingrar gjorde justeringsarbetet mycket mödosamt, och efter fem minuters kraftansträngning insåg han att det var lönlöst. Hans blanka ögon som hittills hade varit fixerade vid stolens bälte lyftes nu och han började mycket varsamt skanna av ansiktena på de människor som närmade sig honom i mittgången.

 

En viss nervositet infann sig när han insåg att en hel busslast med frustande fetton närmade sig. Skulle han verkligen kunna ha så otur att han tvingades sitta bredvid människor som var nästan lika tjocka som han själv? Mycket riktigt. Både en och två mäktigt överviktiga kvinnor pressade sig ner i de alldeles för små flygplansstolarna bredvid honom.  Det enda som nu tycktes befinna sig inom en radie av en meter ifrån honom var mänskligt fett, och de två kvinnornas kärlekshandtag tävlade med hans egna om platsen på armstödens överkant.

 

"Den matchen verkar sluta oavgjort", tänkte han medan de krockande valkarna började bli fuktiga av svett.  För ett ögonblick undrade han om inte planet skulle bli felbelastat när tre fläskberg tvingats in på en så oerhört liten yta, men han slog snabbt bort den tanken.

Han hade alltid varit lite flygrädd, och som han såg det så fanns ingen vettig anledning till att sitta och skrämma upp sig själv. "Flygvärdinnorna har säkert koll", funderade han, bara för att sekunden senare avbrytas i sina tankar av att den ena kvinnan somnat och nu dreglade kraftigt mot hans axel. "Förbannat också", mumlade han för sig själv när han insåg att detta skulle bli en mycket, mycket lång resa.

 

Efter ytterligare fem minuter var den fete mannen dränkt i såväl svett som båda kvinnornas dregel, eftersom de nu båda snarkade högt och tydligt. Hans ilska över sin monumentalt värdelösa sittplats ökade i takt med att motorerna varvade igång, och när planet äntligen började röra sig framåt använde han denna rörelseenergi som maskering för att med hjälp av en kraftfull axelryckning försöka väcka de båda dreglande sjusovarna. En kvick grymtning hördes från de båda klotrunda kvinnorna, men denna ersattes snart av vidare snarkningar. Den fete mannen började nu förstå varför så många människor ryggade undan när de såg honom. "Tjockisar är helt enkelt inte den typ av människor man vill ha i sin närhet", funderade han, varpå han lovade sig själv att börja banta så fort flygturen var slut. Längre än så hann han dock inte tänka.

 

Precis när planet skulle lyfta hände nämligen det som den fete mannen redan för länge sedan hade misstänkt. De tre hutlöst överviktiga passagerarna hade skapat en tillräcklig obalans i planet för att piloten skulle tappa kontrollen så fort hjulen inte längre var i kontakt med marken. Vingen på de tre fläskbergens sida tog genast i marken och detta i kombination med luftmotståndet som skapades när den andra vingen lyfte från marken satte planet i en våldsam spinn. Folk i planets samtliga delar skrek i panik och handbagage flög runt som om gravitationen plötsligt hade försvunnit.

 

"Nu är det kört", tänkte den fete mannen precis som helvetet brakade lös på riktigt. Ett öronbedövande dån, så högt att alla passagerarnas skrik framstod som viskningar, hördes när planet slets itu av de enorma krafter som kraschen genererade. En strimma ljus syntes precis ovanför mannens huvud när en del av flygplanets tak bröts loss. Mannen fäste sina panikslagna ögon på ljuset, som för att hoppas att det skulle leda honom ur detta helvete, bara för att sekunden senare förlora medvetandet.

 

Trots att det hela kändes som en evighet så hade det bara gått ett fåtal sekunder från det att planet slets sönder tills dess att mannen återfick medvetandet och kunde blicka ut över ett landskap av död. Överallt i hans närhet satt illa tilltygade människokroppar. Människokroppar som inte visade minsta tillstymmelse till liv. En starkt illamående känsla infann sig hos mannen allt eftersom han blickade ut över sin omgivning. Snart stod det klart att ingen annan hade överlevt utom han själv.

 

Sirener hördes i fjärran. Mannen fäste återigen sin blick mot den klarblå himlen och nickade som för att tacka ljuset för att det visat honom vägen genom dödens labyrint. I samma ögonblick som en sjukvårdare anlände till mannens säte, där han fortfarande satt fastkilad mellan armstöden, började en tår rulla ner för den fete mannens kind.

 

"Här har vi en överlevare", hörde han sjukvårdarens stämma klinga.

"Han måste ha överlevt tack vare allt fett runt omkring honom som dämpade kraschen!", fortsatte rösten, samtidigt som ytterligare en tår letade sig ner för mannens kind. Och så en till. Han insåg först nu att han verkligen hade överlevt, och hans lycka visste inga som helst gränser. Hans tårfyllda ansikte log mot en av de fyra sjukvårdare som hjälptes åt att bära hans enorma kroppshydda till en närliggande ambulans. "Tacka vet jag tjockisar", tänkte han samtidigt som dörren till ambulansen stängdes. "Tacka vet jag tjockisar".

Tänk dig om du skulle vara en sås. Då skulle du nog ligga på mat och förr eller senare troligen bli uppäten. Kanske har man turen att få vara bearnaisesås istället för tråkig brunsås, då kan man vara lycklig. Har man riktigt riktigt tur så kanske man till och med är förpackad på tub, som ju är det överlägset bästa förpackningssättet för allt som är mjukt, lagom fuktigt och inte innehåller stora bitar. Det är värt en tanke, eller hur?

Det har nu gått ett år sedan den vidriga händelse jag nu ska berätta om inträffade, men det händer att jag fortfarande vaknar upp helt kallsvettig efter ytterligare en mardröm. En mardröm som ingen annan. En mardröm om Gräshoppsinvasionen.

Det hela började som en helt vanlig augustikväll. Jag satt i mitt rum i vår nya lägenhet och tyckte att livet, trots att jag lämnat mina drömmars kvarter, var ganska bra. Jag var i full färd med att inta föda i form av lite torra och sågspånssmakande flingor när jag i periferin ser att någonting rör sig på den djupa tallrikens utkant. Som en vettskrämd katt ryggade jag tillbaka samtidigt som jag fokuserar ögonen på det mystiska objektet som ännu inte syns till fullo. Det framträder mer och mer allt eftersom det kryper upp över tallrikskanten, för att snart sitta helt synligt mitt på skeden. Först nu inser jag vad det är för monster som förpestat min så trevliga tillvaro. Det är en två cm stor gräshoppa. Den ser direkt giftig ut.

En fortsättning på det mycket meningslösa inlägget "Frågor och Svar"

Tyckte inte du också att kastanjer var det absolut coolaste som fanns när du var yngre?
Jo, det tycker jag fortfarande faktiskt. Men då talar vi om de gröna kastanjerna med sina taggiga skal, inte det löjliga innandömet.


Kolla, det ser ju ut som värsta rymdhjälmen. Gränslöst coolt!

Min kompis sa att du sålde din själ till djävulen i utbyte mot fyra liter mjölk. Varför?
Ja du... Jag kan bara säga att jag hade skäl till det (den ordvitsen funkade mycket bättre i mitt huvud)

Stämmer det att ditt födelsenamn är Djungelbobbo?
Var har du fått dessa uppgifter ifrån? De är helt felaktiga. Jag heter "Bobbo of the Jungle"

Min kompis säger att Graham Bell uppfann telefonen, är det så?
Ledsen att säga det, men din kompis verkar helt blåst. Det var Jan Telefon som uppfann telefonen.

Det sägs att din penis kan bli hård som flinta, är det sant?
Det stämmer. Slår man den mot ett eldstål kan man även tända en eld.

Jag har aldrig snusat, men undrar ändå om uttrycket snustorr eftersom snuset ser fuktigt ut.
Okej såhär är det. Rubriken för detta inlägg är "Frågor och Svar 2", det innebär att jag svarar på frågor. Du har inte skrivit något frågetecken och således är det ett påstående. Du får därför vänta på svar tills jag gör inlägget "Påståenden och Svar". Nybörjare...

Finns det någon likhet mellan mulen på ett djur och mulet väder?
Ja, de fyra första bokstäverna är EXAKT likadana!

Min pappa råkade skjuta tandfen, hon ligger nu död på sovrumsgolvet. Vad ska jag göra?
Ryck ut alla hennes tänder, begrav liket, lägg tänderna i ett glas vatten eller under kudden och hova in kosingen när hennes kollega kommer förbi. Briljant affärsidé!

Det var allt för den här frågestunden. På återseende!

Tänk dig att du äntligen ska få göra dina drömmars resa. Du ska till Sydney i Australien, en plats du sedan urminnes tider velat besöka men fram tills nu aldrig haft chansen till. Det enda som står mellan dig och platsen som ska lägga beslag på ditt hjärta är en 23 timmar lång flygtur. Du är en smula bekymrad över den långa flygturen eftersom du är över 130 cm lång och således knappt får plats i det skamlöst trånga utrymme som kallas sittplats.

Du tränger dig långsamt igenom planets mittgång för att sakta men säkert närma dig din plats i planets bakre del. Du passerar nödutgångsraden och avundas de människor som haft den oändliga tur som krävs för att få en av dessa magnifikt rymliga platser. Du tittar åt höger och gör en nickande hälsning för att visa din respekt för en av de gråhåriga män som lyckats sno åt sig en av platserna i paradiset. Han nickar tillbaka och bjuder på ett leende innan han sätter sig i sitt rymliga säte och sträcker på benen, som för att visa att detta är möjligt. Ditt ansikte vandrar nu istället åt vänster, och det är då du ser det. På en av platserna sitter ett barn. En liten unge som är helt inne i sin egen värld och som viftar med en Action Man-docka som om han hade spasmer i hela överkroppen. En liten unge vars ben inte ens sträcker sig till sittdynans kant.

Varför ska han ha en av nödutgångsplatserna? Om hans föräldrar i samma rad dör vid en eventuell krasch så finns det ju ingenting som talar för att ungjäveln skulle kunna öppna fönstret för att på så vis rädda livet på oss andra. Han skulle bara leka vidare med sin Action Man och ovetandes gå döden till mötes, samtidigt som han tar en sjättedel av planets passagerare med sig. Nu kanske ni tror att jag hittar på allt detta. "Det sitter aldrig några kids vid nödutgångarna". Joho, det gör det visst. ALLTID. Så ska det fa-an inte vara...